Aktiv problemlösning

 

Människa med hästproblem

Häst med människoproblem

 

Två olika sätt att närma sig vad som i grunden är ett sammarbets/kommunikations problem mellan två individer. Hästar är mästare på samarbete och att hitta lösningar som är bra för ”flocken”. Så när motreaktionerna når de nivåer som får oss människor att kalla hästen ”problemhäst” är det inga viskningar längre utan en häst som skriker fullt ut. Vår uppgift är att ta reda på varför.

Först måste vi fråga oss detta:

Har hästen ont?

Känner hästen ett stort obehag?

Här finns det experter att ta till hjälp. Veterinär i första hand, sedan equiterapeut o.s.v.  Många lösningar finns här. Hästar är som bytesdjur mycket duktiga på att dölja synliga symtom på smärta, därför måste man alltid först se till att den verkligen inte har ont.  Nästa steg är att ta reda på varför, vad som har orsakat smärtan för att eliminera även detta.

 

Vad kan vi hjälpa er med?

Aktiv problemlösning.

Att möta ett ekipage med samarbetsproblem är olika varje gång. Hästen har valt att använda sin ”röst” och protestera, ofta så kraftigt att ryttaren börjat känna obehagskänslor/rädsla. Förtroendet mellan människa och häst har brutits.

Du har din historia och hästen har sin historia. Vi börjar därför med att utreda och svara på frågor som när, var, hur, varför tillsammans.

I många fall kan det hjälpa att börja om på nytt. Särskilt på hästar där man inte riktigt kan sätta fingret på vad som egentligen är fel. ”Rida in/köra in” hästen på nytt. Tyvärr möter man många hästar idag som forcerats fram för fort innan de är fysiskt och psykiskt mogen för uppgiften. Min häst är si och så gammal och borde därför kunna göra detta osv. Hästar är individer och man måste börja där man är, inte där man önskar att man befunnit sig. Jag vet att många finner detta oerhört frustrerande men det är fakta.

Ett annat vanligt fall är att hästens reaktionstid och ryttarens reaktionstid inte stämmer överens. Hästar ”varnar” alltid innan de; skyggar, bockar, reser sig osv. Att då lära hästen att vänta in sin ryttare (vi pratar här om några få extra sekunder) kan göra mycket för relationen. Att lära hästen att fråga, vad ska vi göra nu? För vi vill inte släcka hästens kommunikation. Vi vill fortfarande ha en lyhörd häst som samarbetar inte en häst som stänger av helt. Sedan handlar det också om förtroende häst och ryttare emellan. Respekt och ansvar från båda sidor. Vi ska inte skada vår häst och vår häst ska inte heller skada oss. Gränssättning och respekt av varandras gränser. Lätt i teorin men många har svårt för det i praktiken. Du har dina gränser och hästen har sina, vad är okej?

Gemensamt för alla är att man måste låta det ta den TID det tar. Skynda långsamt. Vad vår erfarenhet säger är att det i de flesta fall finns hopp bara man låter problemlösningen ta den tid den behöver.

Inget är omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid.

Maila gärna om du har funderingar eller frågor.